LIVET

Ni vet de där dagarna då livet känns rätt grått.
Ni vet de där dagarna då en undrar om livet går att överleva.
Men det enda måstet vi har i livet är just att dö.
Att döden sen inte hör ihop med barn är något vi alla kan hålla med om.

Den senaste veckan har varit rejält grå.
Tät dimma.
Döden är något som alltid finns överallt men det är de gångerna då någon dör, som inte borde gjort det, som gör att allt ställs på ända.
I förra veckan försvann en liten människa när hennes hjärta inte orkade längre.
Hon kommer alltid vara 1 år och 4 månader medan resten av världen fortsätter i samma spår.
Som om inget hade hänt.

Jag har hittat min terapi, att skriva, så jag satte mig ner och skrev, och skrev, och skrev.
Tillsammans med gitarren blev det en sång som jag kommer att spela och minnas.
De där grå dagarna är jobbiga men när en vet att ljuset kommer tillbaka så orkar en stå ut.

”Utanför fönstret fortsätter människor att gå, som om inget hade hänt.
Stjärnorna fortsätter att vandra och lysa upp vår jord, som om inget hade hänt”

För tre år sedan trodde jag att allt blev svart när en dog.
Bäckmörkt och tyst.
En dag fick jag ändra min tro när jag gick till ett medium.
Saker som hon aldrig hade kunnat få reda på, berättade hon för mig.
Chocken om att andra sidan finns.
Känslan av att aldrig vara ensam.
Trygghet.
Numera försöker jag gå till ”mitt” medium en gång i halvåret, för att få höra från de som gått bort och för att få vägledning i livet.
Det är svårt att överbevisa andra om sanningen i det hela, det måste upplevas.
Jag kan ge ett solklart exempel från cirka två år sedan.

 ”Jag ser en liten blond pojke sitta och vifta med fötterna”.

Det finns inte en tvekan om att hon såg Aston. Med sitt ljusa hår är han alltid i farten och klättrar på allt, alltid full i fasen.
Mitt energiknippe som tvingar mig att hålla igång.

Det senaste mötet hos mediumet var, som alltid, värmande. Numera är hon inte bara ett medium utan en vän.
En vän som jag längtar efter att få träffa och krama.
Dessutom gav hon mig fina ord om framtiden från andra sidan, vi får låta tiden utvisa hur allt blir men jag litar alltid på hennes ord.
Detta besöket fick jag även en av de finaste presenter.
En virkad filt som jag blev kär i redan vid förra besöket som hade hängt där på soffan i änglarummet och väntat på mig.
En värmande present på många sätt som får hänga i Astons rum.

filten

ALEPPO

Så hittade jag äntligen en ”Oriental livs” där jag hittade en Aleppo-tvål.
Tolv svenska kronor, inte illa för en så uppskattade tvål.
Jag har aldrig testat den men hört mycket gott om denna gröna tvål från Syrien.
Aleppo är gjord på bland annat lagerbärsolja och ska göra håret mjukare och ge det en naturlig glans. Den gör också händerna mjuka, huden len, skyddar kläder som förvaras i garderoben mot malangrepp genom att låta tvålen/tvålbitar ligga där och gotta sig och tvålen kan också användas till tvätt som behöver svalt vatten vid rengöring och Aleppon är ju som sagt skonsam vilket är bra vid handtvätt.

Jag hoppas på bättre lycka denna gång än med Rasulleran.
Vid nästa hårtvätt – Aleppo.

aleppo

 

I STILLA RO

Det är det här jag behöver. Natur. Fågelkvitter. Grönska.
Inga måsten.
Jag och Aston tog en promenad. Kikade på fåren. Plockade blommorna i diket. Letade fyrklövrar, såklart.
Det är verkligen det här som jag behöver!

Senare kommer ett inlägg om vad som finns att äta ute nu. Så mycket nyttigt, närproducerat och framförallt gratis.
Mums!

backen daggkapa

 

Åh, vad jag undrar om myror någonsin tänker ”Näe, nu sticker jag från stacken och ger mig ut på äventyr!”?
Jag menar, vill de verkligen bara bära barr?
Många B:n där.

hum

LYCKAN KOMMER

Jag är på en minisemester i min hemort. Här har vårens precis slagit rot och allt är grönt. I Halmstad är syrenerna nästan överblommade.
Kattungen springer på gårdsplanen och fåren går på dammvallen.
Jag älskar att komma hem. Eller hemhem som vi säger, vi som gick på Munka. Finaste gymnasieskolan!
Det är så lugnt och tyst här i skogen.
Jag minns alla somrar.
Barfota, brännboll, bruna ben.
Allt på samma gång och sommaren kändes oändlig.
Vi fiskade och badade i dammen, spelade kort och lekte dunken.
En av mina favoritsysslor var att gå utmed vägarna och leta fyrklövrar.
Här finns de allra bästa klövertuvorna och där, nere i gräset, kunde jag spendera timmar.
Jag har flera album fulla med klövrar.
Fyrklövrar, femklövrar, sexklövrar och sjuklövrar.
En fyrklöver betyder ju lycka och tur, som alla vet.
Femklöver däremot, det är otur, så varje gång en sådan hittades var jag tvungen att jämna ut oturen med fler fyrklövrar.
Och på den vägen var det.
Så idag, jag skulle ut och klippa lite gräslök, så gick jag in i ett hav av klöver.
Det är lite som en drog.
Kan. Inte. Sluta. Kolla. Måste. Hitta.
Det kan vara såhär det känns att vara beroende?
”En till bara, sen är det slut..”, tänker jag och fortsätter stirra ner i det gröna. Bara en till.
När lillebror hade sagt till för fjärde gången att vi måste gå in och äta fick jag slita mig.
Fyra små lyckosamma klövrar hittades under gräslöksturen.
Nu ska jag sova gott och drömma om morgondagens promenader.

Bara en till, sen så.

lycka