SÄNGMOBIL I ULL

Jag är en nörd, en person som går all in på saker som jag fastnar för.
Ullen är en sån grej.
Jag fick nys om nåltovning och Youtube-ade allt vad jag kunde hitta. Efter ett antal sena kvällar med mig hängandes framför datorn och videos så bad Jacob mig att testa själv. Så, jag letade upp nålar och svensk ull. Första paketet med ull landade på två kilo. Två. Kilo. Ull. Det är ganska mycket ull med tanke på att den inte väger så mycket.
All in.
Det är så fantastiskt roligt att arbeta med ull. Det är lite som en mjuk, fluffig lera. Det går att lägga till lite, ta bort lite, lägga till lite och forma om tills en någon gång blir nöjd. Att nåltova är dessutom ett lätt pyssel att ta med sig när en är iväg – i bilen, på rasten, i soffan…

Min senaste skapelse, som inte är ett beställningsjobb, hänger hos Selected by Ella på Flygstaden i Halmstad. Jag älskar månarna. Just denna kan du köpa HÄR.
På arbetsbänken just nu ligger en sol som bara ska få ett ansikte innan den ska få lysa ikapp med ett tvillingpar utanför Halmstad. Fint!

TILL LUNA

Luna, jag vet inte vem du är. Jag vet inte vem du var.
Vi kommer aldrig känna varandra men jag vet att du är saknad.

I mina jobb, med ullen, där jag gör något till barn som inte längre finns så ryms det så mycket känslor.
Jag blir ledsen, tom, grå. Samtidigt blir jag glad att jag får vara en del av den stunden. Få stå still med familjen medan allt annat tycks snurra snabbare.
När människor dör, liten och stor, och jag kollar ut på resten av världen så är det som om ingenting hade hänt.
Allt fortsätter i bruset.
Varför gråter inte alla? Hur kan de med att fortsätta handla sin mjölk och stressat tuta på någon som inte körde vid grönt ljus.
Som om inget hade hänt?

Luna, Meja, Krigar’n och Bumling.
Ni finns där och jag tänker på er även om vi aldrig kommer råkas här nere.

Detta moln ska få stå på Lunas grav. En måne till Luna.

 

EN EFTERLÄNGTAD PRYL

Jag går in i det här året med siktet inställt på att dra ner på konsumtionen och att lära mig och ta mig tiden att återbruka och göra ännu mer medvetna val.
Det är så få saker som vi behöver.
Jag tar mig också an vår (min…) samling av saker som radats upp under åren och säljer av, skänker bort eller gör om.
Varje pryl skänks flera tankar och känslor. Behålla?

Sen finns det faktiskt saker som jag har längtat efter. Letat efter.
För ungefär ett år sedan läste jag om nåltovning i en ull-grupp på Facebook. Jag blev fast direkt och youtube-ade allt jag kunde och köpte färgad kardad ull från Ullcentrum på Öland.
Sen satt jag där i slutet av graviditeten och nålade. Varje ledig stund.

Nu i höstas var jag med pappa när han klippte sina får och fick plocka på mig lockarna bäst jag kunde.
Det enda jag saknade var kardmaskinen så att jag kunde få mitt eget kardflor. Så ekologiskt det bara kunde bli.
KRAV-får och hemmakardat.
Men, kardmaskiner är dyra och andrahandsmarknaden är helgalen! De få kardmaskiner som kommit ut har gått åt fort och för stora summor de också.
Så kom min födelsedag i helgen som gick och med den firade vi också jul och nyår.
Fram kommer pappaa med ett stort rött paket med God Jul och Grattis från hela familjen.
Aston slet av pappret och jag såg miljarder av loggor ”Louët” över hela kartongen.
En kardmaskin!

Äntlligen får jag veva fram mitt eget flor. Ynnest!

Karda din egen ull med en kardmaskin

MITT YLLE

Även om det är jobbigt att bara jobba kvällar så ger det mig mycket tid med Aston.
Jag kanske inte har lika mycket energi som honom så just nu är det gött att ha en skogsdunge precis utanför dörren.

Idag blev det snigeljakt, gömme i Rhododendronbusken och lite rullande i ett jordland. Jag rullade inte.
Det är höst överallt nu. Färger. Småkyla.
Och jag som gått och kärat ner mig helt i ull. Idag provade Aston sitt nya underställ från Fred’s World, ett inlägg om detta kommer senare.

hösttrappa

Aston

 

Höst på vår trapp och mitt lilla ylle i sina egna tankar.
Idag är han faktiskt helklädd i ull!

ULL

Idag har jag gjort allt jag inte ska. Eller jo, jag ska men inte just nu.
Jag borde egentligen sitta och förbereda mig mentalt för morgondagen.
Radiodebut.
Sveriges radio Halland ville att jag skulle komma in och prata om mig själv, bloggen och tävlingen hos En lagom dos grönt.
Jag trodde att det kanske skulle bli i nästa vecka men idag ringde de och ville att jag ska komma in imorgon. Kontrollbehovsdelen i mig skrek nej medans den andra lilla spontana delen svarade ja, självklart.
Ibland måste vi utsätta oss själva för jobbiga situationer, det är då vi utvecklas och hittar oss själva.
Men i alla fall, istället för att sätta mig ner och andas, formulera mina tankar för att få ut dom i ord så tog jag fram ullen och kardorna.
Tova, tova, forma moln och bara låta tankarna vila i händerna.
Imorgon är ännu en ny dag då framtiden ser väldigt fin ut, om än nervös.
Tur att det är radio och inte tv. Jag kan både spy, svimma och kissa på mig utan att någon ser.
Skämt åsido, det kommer bli bra. Vad gör det att en kanske glömmer bort sig eller att orden fastnar i huvudet?

Radiodebut försjutton!

 

ull

Ullmolnet ska bli tovade amningsinlägg och iläggssulor som ska säljas på Medeltidsbyns julmarknad den 7 december.
Be there!