SÄNGMOBIL I ULL

Jag är en nörd, en person som går all in på saker som jag fastnar för.
Ullen är en sån grej.
Jag fick nys om nåltovning och Youtube-ade allt vad jag kunde hitta. Efter ett antal sena kvällar med mig hängandes framför datorn och videos så bad Jacob mig att testa själv. Så, jag letade upp nålar och svensk ull. Första paketet med ull landade på två kilo. Två. Kilo. Ull. Det är ganska mycket ull med tanke på att den inte väger så mycket.
All in.
Det är så fantastiskt roligt att arbeta med ull. Det är lite som en mjuk, fluffig lera. Det går att lägga till lite, ta bort lite, lägga till lite och forma om tills en någon gång blir nöjd. Att nåltova är dessutom ett lätt pyssel att ta med sig när en är iväg – i bilen, på rasten, i soffan…

Min senaste skapelse, som inte är ett beställningsjobb, hänger hos Selected by Ella på Flygstaden i Halmstad. Jag älskar månarna. Just denna kan du köpa HÄR.
På arbetsbänken just nu ligger en sol som bara ska få ett ansikte innan den ska få lysa ikapp med ett tvillingpar utanför Halmstad. Fint!

TILL LUNA

Luna, jag vet inte vem du är. Jag vet inte vem du var.
Vi kommer aldrig känna varandra men jag vet att du är saknad.

I mina jobb, med ullen, där jag gör något till barn som inte längre finns så ryms det så mycket känslor.
Jag blir ledsen, tom, grå. Samtidigt blir jag glad att jag får vara en del av den stunden. Få stå still med familjen medan allt annat tycks snurra snabbare.
När människor dör, liten och stor, och jag kollar ut på resten av världen så är det som om ingenting hade hänt.
Allt fortsätter i bruset.
Varför gråter inte alla? Hur kan de med att fortsätta handla sin mjölk och stressat tuta på någon som inte körde vid grönt ljus.
Som om inget hade hänt?

Luna, Meja, Krigar’n och Bumling.
Ni finns där och jag tänker på er även om vi aldrig kommer råkas här nere.

Detta moln ska få stå på Lunas grav. En måne till Luna.