TILL LUNA

Luna, jag vet inte vem du är. Jag vet inte vem du var.
Vi kommer aldrig känna varandra men jag vet att du är saknad.

I mina jobb, med ullen, där jag gör något till barn som inte längre finns så ryms det så mycket känslor.
Jag blir ledsen, tom, grå. Samtidigt blir jag glad att jag får vara en del av den stunden. Få stå still med familjen medan allt annat tycks snurra snabbare.
När människor dör, liten och stor, och jag kollar ut på resten av världen så är det som om ingenting hade hänt.
Allt fortsätter i bruset.
Varför gråter inte alla? Hur kan de med att fortsätta handla sin mjölk och stressat tuta på någon som inte körde vid grönt ljus.
Som om inget hade hänt?

Luna, Meja, Krigar’n och Bumling.
Ni finns där och jag tänker på er även om vi aldrig kommer råkas här nere.

Detta moln ska få stå på Lunas grav. En måne till Luna.

 

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WP-SpamFree by Pole Position Marketing